Fy sjutton vad trött jag var imorse asså! Har nog aldrig varit så trött. Ögonen gick bara inte att öppna. De bara stängde sig igen och kroppen föll tillbaka ner i sängen så fort jag reste mig upp. Pallrade mig till skolan och får den underbara nyheten att min första och enda lektion innan lunch är inställd! Vilket betydde att jag började halv 12. Då var klockan kvar över 9. Så jag fick tid att plugga till provet idag ( som f ö gick så j*vla bra!) Sen var det dax för två lektioner, sen slut. Men dagen blev rätt så bra ändå! Känns skönt att ha det mesta gjort nu. Imorgon är det ett prov kvar sen har vi en grej som ska vara nästan klar på torsdag. Sen är det inget mer förän efter lovet! Visserligen måste jag skriva en hemtenta om Antikens Grekland på lovet men det är ganska lätt.

Igår sa mamma att hon sett ett tranpar. Men jag sa att jag sett ett förra veckan redan. Så imorse såg jag ännu ett till. Så nu ligger mamma under i vår tävling ;-)

då var det måndag igen då. Bara en fyradagarsvecka den här veckan. Dock är det sjukt mycket att göra. Många prov och inlämningar nu innan lovet. Men det ska nog gå bra, känns som om jag ligger i fas med allt!

Helgen har varit mer än underbar. I lördags var jag och alla gamla goa vänner till Kungsträdgården där det var en festival under Earts Hour. Inte så mycket "drag" i låtarna så man frös en del men det var bra ändå. Roligast var nog hur de höll igång elen då de inte skulle ta någon ström. Svenska cykellandslaket hade 8 cyklar på scenen och satt och trampade som tusan under en timme. Bra gjort måste jag säga! Innan var vi och åt. Inte lätt att hitta ett matställe som passar sju personers önskemål! Men tillslut lyckades vi och jag tror att alla gick därifrån nöjda. Efteråt åkte vi hem till Åsa där vi snackade (mer) skit och åt oss tjocka på chips och sånt gott. Jag och Jenifer stannade för natten och den var nog framåt halv 4 när vi tillslut somnade. Behöver bara säga, sova tre personer på en 90 madrass är inte det lättaste jag gjort. Speciellt inte med salt ifrån döskallegodisar på lakanet. Men det gick tillslut som sagt, med lite tillfälliga lösningar ;-)

Annars då. Doris är extremt saknad. Fan att det skulle gå som det gjorde. Hädan efter ska jag inte lyfta ett djur eller ens stressa dem från första sekund jag misstänker att de är dräktiga. Även om det förhoppningsvis inte var det som var anledningen. Men jag är ju sån att jag skyller allt på mig själv.

Vår vackra Dolce Prinsipessa aka Doris finns inte mer..Allt gick så fruktansvärt fort.

Hon var dräktig i nionde veckan och hade 8 dagar kvar till hon skulle föda. Då kommer jag hem och ska gå in till marsvinen, ser då att hon sitter och ruggar och bär upp henne för att se vad som är fel. I henne sitter då en unge, en prematur, halvt utfödd. Antagligen hade den suttit där ett tag för den delen som var ute var torr och rentvättat från hinnan och så. Vi fick dra ut hela ungen och Doris mådde inte bra..

Aptiten var i botten och hon bara låg. Sen igår morse låg hon död i buren när jag kom upp. Vad hände??

Det känns ås jäkla tråkigt och framför allt pinsamt att vi blivit överlåtna alla dessa vackra djur och så skiter sig kullarna..

Jag och mamma diskuterade om varför detta händer. Det kan inte ha med skötseln att göra för teddysarnas kullar går felfritt. Är det rasen som är osund? Det tror jag faktiskt inte..

Eller har vi bara allmän otur med två honor som fick livmoderinflamation?

En hävde vi men hon kom inte igång med aptitet igen och sedan rasade magen - Bea.

Den andra lyckades vi häva allt och hon överlever - Prinsessan med 9 liv.

Summer Secret kastade sina ungar veckan innan hennes tumör bakom ögat började tokväxa (som vi tror att det var iallafall).

Men Doris, vad fasiken hände med henne? Tänk om jag hade varit hemma tidigare och kunnat dra ut ungen ett tag innan..

Hon hade dött medans hon åt. Hon hade en persiljekvist som stack ut ur munnen. Så hon dog ju lycklig..eller så lycklig hon kunde vara just då iallafall.

Just nu vill jag bara ta alla djur från hanarna och inte ha några kullar alls. Varför utsätter jag djuren för detta?? Men de blir ju så lyckliga när de får bebisar...

Sov sött älskade Doris, du har en stor plats i mitt hjärta..

Äntligen fredag! Eller jag har ju bara varit i skolan två dagar den här veckan men ändå är jag helt slut! Gick upp tidigt idag för att hinna med allt som ska göras!

Marsvinen har fått rena burar mat och allt sånt :-) Yster är så tjock! Undra jag hur många bebisar hon har där inne. Tippar på fyra eller fem faktiskt!! Hon borde få nu vilken dag som helst. Hennes bur ville jag inte vara och stöka i så den får bytas när hon fått bebblorna. Men så skitig var den ändå inte :-)

Och Amelia, hon är nog det lyckligaste marsvinet i världen. Jag har aldrig sett någon gladare! Så fort man kommer in i rummet så börjar hon popcornskutta som en tok, och ändå är hon 6 månader! När man slänger in nytt spån rejsar hon runt runt och ska ha med burkompisarna på bus, som nog tycker hon är lite jobbig för dom går bara undan. Så vacker är hon också, riktigt docksöt. Skulle hon vara människa skulle hon ha aaalla grabbar efter sig! Får väl hoppas det funkar för marsvinshanarna också då ;-)

Doris börjar också tjocka på dig rätt mycket nu. Men så många bebisar har hon nog inte. Kanske två eller tre bara.Jag är faktiskt nervös för den här kullen. Hur det kommer gå och allt..Måste sluta oroa mig, för jag gör ju allt jag kan för att det ska gå bra. Hon blir bortskämd med broccoli och persilja och sånt smaskigt flera gånger i veckan, så vitaminerna får hon ju. Lugn och ro har hon och hon mår bra och äter förfullt. Inget visar än på att det inte ska gå bra men vi har ju inte haft tur med selfkullarna direkt..

Sen tänkte jag på en till grej idag. Buff och pew blir ju cream. Men cream cream blir både buff, cream och pew. Om man nu tar fram två creamar vars stammar bara består av creamar. Får man ändå buff och pew då?

Apropå buff. Framöver kommer buffhonan Mrs Waddinton att bli till salu tilsammans med burkompisen teddy honan Gudrun (skratta inte åt namnet ;-))

Men Waddington måste gå ner i vikt lite först bara ;-) Om någon är intresserad av bilder, info eller så. Hör av er! maria.uusimaki@hotmail.com

I eftermiddag har jag utvecklingssamtal. Jag och mamma ska ta tåget in så jag ska åka om ca 2 timmar. Hoppas inte min mentor berättar alla hyss jag gör :-p

Nejdå, jag är fridfull!

Nu ska jag fortsätta lyssna på Glee och dricka mitt te ;-)

Eller säger man tvåtusentio? Eftersom man säger nittonhundra borde det ju vara tjugohundra.. hm

Jag har iallfall nyss kommit in från min övningskörningstur. Det är så sjukt roligt, men läskigt alltså! Speciellt nu när det var lite halvregnigt ute.

Idag hade vi hemstudiedag i skolan. Gick upp vid nio då marcus skulle upp. Han gick vid 10 och så satte jag mig och pluggade på en gång. Nästa vecka har vi en hel drös med prov och inlämningar att göra. En del är jag klar med men inte allt. Imorgon har vi en megasuper håltimme så jag ska nog ta och göra lite då också.

Jag kan inte vänta tills Doris får sina ungar, är su förväntansfull. Hon har blivit en aningens bortskämd nu måste jag säga :-p Kom på idag också att Kenton måste ju ut från henne innan det är för sent.

Såg just i sidan på bloggen att för ett år sedan var det utställning i Kallhäll och min älskade Beatrice blev kallad Miss Perfect! Jag kom ihåg att jag grinade som en tok och förstog inte ett dugg vad som hände. Jag sprang grinandes från den ena finalen till den andra och hon bara plockade på sig rosetter!!

Varför skulle allting gå så fort för dig mitt hjärta? Du hade ju ett långt och fint liv framför dig..

Näe vad fjollig man är, jag börjar ju grina när jag sitter och tänker såhär!

Lägger iallafall ut två bilder på mitt lilla hjärta ♥

Vetni vetni vetni vad jag nyss kände!! En liten bebis tass i Doris mage. Skulle ta upp henne för att klämma och känna då vi inte varit hundra på om hon varit dräktig. Men nu direkt kände jag hur en tass trycktes mot handflatan! Är så lycklig. Men man kanske inte ska ropa hej än. Jaja, har iallfall lyckats få henne dräktig. Hoppas för allt i världen att förlossning osv går bra nu. Om hon blev parad på en gång kommer hon föda när det är stämman. Överväger nästan att stanna hemma alltså..Om hon nu föder när vi är borta kommer jag aldrig kunna förlåta mig själv om något händer. Måste fortsätta tänka lite på det dära. Men rätt troligt är det väl att det bara är tre veckor kvar med tanke på att man känner tassarna på fostren. Min lilla pluttis :-)

Den andra kärleksburen där Alvar och Junipher går är det lite småtrögt i tror jag. Först när vi satt ihop dom för två veckor sen hade inte Alvar en tanke på att göra bebisar. Han tyckte nog det var mer spännande att komma till en annan bur. Men efter någon dag började han kurra och ha sig. Junipher brunstade ju när dom sattes ihop så jag hoppas att det blev något då. Det återstår att se :-)

Helgen har varit super. I lördags var det filmkväll med det gamla hederliga gänget + några nykommlingar ;-) Trevligt var det :-) Idag har jag haft en riktig trög-söndag. Sovit lite till och från sådär :-p

lillskruttan :-)  

Och då var man i skolan igen då :) Kommer alltid så tidigt på torsdagar (fler bussar till min byhåla kanske vore nått?). Iallafall så gjorde jag g frukost imorse att ta med. Igår köpte jag en fralla på tidermans. Som jag imorse fyllde med salami, mozzarella och lite annat gott :) Sedan gjorde jag te i min nyinköpta termosmugg ( smart uppfinnig måste jag säga ;-)) Jag tog tillochmed med mig yoghurt i en burk med tillhörande müsli! Lite imponerad av mig själv måste jag ju säga att jag är.

Jag måste berätta vad som hände alldeles nyss. När jag gick från tåget upp till skolan så gick jag och tänkte på när det tänker bli vår, för man blir så trött och tråkig i det här vädret. Men sen konstaterade jag att man får göra det bästa av situationen och vara glad och positiv ändå, för våren lär ju inte komma snabbare för att man går och gnäller. Så jag satt mina hörlurar i öronen och höjde musiken, då vart allt bättre! Det var en riktigt rolig låt på radion som gjorde en på toppenhumör! Men sen..när jag stog vid övergångsstället och väntade på grönt åkte bussen förbi. Mellan trottoaren där jag stog och vägkanten var det som en skåra som var fylld med vatten. Där åkte bussen med sigg hjul. Och jag som stog där vart HELT NERSTÄNKT av äckligt lerigt snömodd. Tittade ner på mina ljusa jeans, suckade och gick över. Sen när jag kom till skolan fick jag stå och försöka dutta bort det värsta med en blöt papperstuss. Så nu sitter jag här med blöta och lite halvleriga fläckar på mina jeans..

always look on the bright side of life ;-)