Söndagen den 27 december vid 10 tiden - mardrömmen..

Vaknade med ett skrik när mamma kom in till mig och sa vad hon nyss fått höra i telefonen. Morfar hade tagit sitt sista andetag. För hans skull var det de bästa. Han slapp ligga halvt förlamad i sjukhussängen, inte ha ork till att prata eller röra mer än pekfingret på höger hand.

Jag tänker på alla fina minnen vi har tillsammans. När jag var liten och satt i hans knä i soffan, vi jämförde våra fingrar, vems som var stört och längst. självklart vann han. När vi spelade handduks fia-med-knuff. Morfar vann alltid men med det hjärta av guld han hade spelade vi tills alla hade vunnit en gång. De sista minnerna jag har av honom är dels dagen innan julafton. Jag, mamma och sara var upp till honom. Mamma gick ut för att ringa ett samtal och jag och sara satt brevid morfar, den dagen var han så pass pigg att han kunde viska fram ljud, men dock väldigt otydligt. Han orkade ha ena ögat lite halvt öppet. Han frågade mig om jag hade körkort och berättade att jag ska börja köra när som helst, bara vi får tid. Då sken han upp och öppnade ögonen, frågade om hans andra barnbarn hade körkort och såg för stunden ganska lycklig ut. Senare så kunde jag inte hålla inne gråten utan det forsade ner för kindera på mig. Med den kraft han hade lyffte han sin varma hand mot min kind och torkade tårarna och flätade in sina fingrar i mitt hår, sa "jag har ett så vackert barnbarn, gråt inte" Det var sista dagen han var någolunda kontaktbar. Julafton var vi upp men då fick vi inte någon större kontakt med honom. När vi var upp på juldagen igen var tillståndet detsamma som julaftonen. Tidigare hade han kramat handen när man sa hej, men inte längre. Han hade fått lunginflamation och andades jättetungt och fort, nästan hyperventilerade emellanåt. Jag la mitt huvud brevid hans på kudden och pratade med honom, tackade för julklappen och sa att jag älskade honom. Försökte få han att lugna andningen. Tillslut lugnade han ner sig och han lyffte handen och letade efter min hand och flätade ihop våra fingrar, vi låg så i nästan 2 timmar, jag grät så jag blötte ner hela kudden och det rann en tår från morfars öga. Han måste ha känt att jag legat där brevid honom. Men nu är hans liv slut och himlen fått en ängel med ett hjärta av guld. Min älskade morfar, vi ses en dag.   

skriver inte så mycket, har ingen större lust till det nu.

Julafton tillbringades på Söder, för att göra en lång historia kort, hos släkten.

Fick fina julklappar, bla delar till att göra armband. Och häromdagen när jag var på stan köpte jag en berlock där man fick gravera in eget. Jag valde faith. Behöver kanske inte säga så mycket mer.

Vi var och hälsade på morfar igår också. Ena dagen går det uppåt och han kan iaf viska fram lite ljud, så pass mycket han orkar. Men sen går det neråt, vilket det gör nu. Hör gör han troligtvis fortfarande så jag ska nog upp idag ändå och tacka för julklappen jag fick från han och mormor.

Hoppas ni andra haft en bra jul!

Anmälan till Kista är inskickad. Först hade jag ju tänkt att anmäla hela drösen men som vanligt vart det inte så :p Det blir Junipher, Doris och Betty Queen. Alla i ras samt pet. Doris har ett cert kvar medans Junipher har två. Om vi har riktigt tur kniper de båda åt sig de som behövs! Och Betty då. Buffhonan som var på tok för mörk då..För det första är hon en ängel att trimma, sitter still på plattan och är helt tyst, trots att jag satt säkert en timma och ryckte strån från henne. Och i och med att hon är så duktig blir hon verklien fint trimmad, och bäst av allt, det mörka försvinner! Så här ska det trimmas som sjutton så kan jag ställa en buff som har samma färg som alla andra buffar ;)

Praktiken är över nu. Tråkigt på ett sett, jag trivs ju så bra där! Annars då..ja jag vet inte vad jag ska säga riktigt. Morfar är inne på det sista nu. Efter proppar och brytet lårben så är han i princip okontaktbar och totalt orklös. Han ligger inne och vi var och hälsade på honom igår. Det var det hemskaste jag sett, jag grät så jag trodde jag skulle orsaka översvämning på Huddinge sjukhus. När vi skulle gå efter några timmar så tog jag tag hårdare i hans hand (som jag suttit och hållit i under hela tiden vi var där) och sa att jag skulle komma om någon dag igen, då öppnade ena ögat så mycket han orkade och det såg ut som om han drog på mungiporna. Jag önskar så att han kan bli kontaktbar igen, så jag kan få ett svar av honom när jag säger att jag älskar han. Men chansen är inte stor..hursomhelst älskar jag honom och vill för allt i världen att han ska slippa det här.

Nu ska jag försöka vända tankarna åt ett annat håll..

hoppas alla där ute har en trevlig fjärde advent i all snö.

Tack Svealand för en bra utställning igår! :) Hade ju två av mina djur med mig och ett från Mia. Självklart skulle ALLA upp samtidigt, ras, pet och hela köret. Men det gick bra ändå :)

Resultaten då.

Junipher - pet 90p 4/4 jag hade missat lite smuts i öronen. Men nöjd ändå :)

                ras 87p 1/1 fin kritik! Dock i slyngelålder.

Dolce Prinipessa "Doris" - pet 90p 2/2 smuts i öronen..

                                      ras 88p 1/1 cert

Lunkisen gick bra att ställa, trots att det inte var igår jag kammade iordning ett junior långhår! ;)

När vi kom hem hade vi förväntat oss att Prinsessans böld skulle vuxit. Men det hade den inte, däremot fick vi ut rätt mycket och nu är den inte aaalls stor. Men jag vågar inte tro eller hoppas något..

Glad är hon iaf ;)

Idag ska anmälan till Kista in också, har lite beslutsångest vilka jag ska anmäla :P Ena sekunden har man inget att ställa, sen rätt som det är kan man inte välja vilka man ska ta med! Glöm inte att anmäla hörrni!  

Idag är jag ledig från praktiken då jag jobbade helg förrförra veckan.

Gick upp rätt tidigt och började fixa inför imorgon. Blir ju bara Junipher och Doris som följer med. Sen ska en teddyhane levereras också. Han är badad och fejjad. Tjejerna är nästan klara, de sista stråna ska ryckas sen ska de badas, sen är de också i toptrim!

Jag tycker att bölden krymper. Men hon har ett jävulst läkkött så på två timmar är det igenläkt igen. Och det är ju meningen att det ska vätska sig hela tiden, så jag var där nyss och blötte såret med lite koksalt, då öppnar det sig. Fick ut lite var också. Men hon börjar klaga nu när men håller på, förut sa hon inte ett ljud. Men superduktig är hon fortfarande, och lika pigg som vanligt. Bajset är normalt, håller stenkoll på det!

Tog upp Elsa idag när jag städat hennes bur och klämde igenom henne. Antingen är hon i typ 3e, 4e veckan. För man känner inga foster men hon är sådär "stabil" i magen, eller så är hon i väldigt god form efter kullen. Funderar nästan på om jag ska ta ut hanen och se om hon är dräktig till Kista, annars kanske hon får följa med! Måste prata med mammsen. Juste anmälan till Kista!

Sen måste jag berätta en sak, jag vet att jag inte nämt det så mycket. Men jag och Marcus har varit tillsammans i 6 månader idag! Han är förövrigt pälsallergiker men lik förbaskat ska han med in till djuren när jag ska göra något där. Då får han skylla sig själv. För marsvinen ingår liksom i priset ;)

Nu ska jag nog sätta igång att trimma det sista och bada de så de hinner torka ordentligt och så. Om någon timme kommer M förbi och lämnar av en lurvtuss jag ska ställa åt henne. Skönt att för en gång skull ha kvällen ledig innan en utställning! Jag ska iaf titta på Idol ikväll ja! Håller på Eric ;) Sen imorgon bitti bär det av klockan 6 mot stan och möta upp D :)

Jag och mamma försökte tömma bölden lite till igår. Veterinären sa att snittet skulle vara öppet och det skulle fortsätta vätska sig. Men det läker ju igen på några timmar! Så vi får försiktigt massera runt om så det öppnar sig igen. Och försöka få ut var. Igår fick vi ut rätt mycket och även imorse. Och Prinsessan säger inte ett ljud! Inte ens kastar iväg med huvudet. Så duktig. Äter gör hon utan problem fortfarande men jag tänkte köpa Pro Viva åt henne då Baytril ju är rätt starkt.

Är fortfarande klyven över hur jag ska göra, jag vill prova med en operation medans mamma tycker det är för riskfyllt och elakt mot henne. Men jag kommer inte kunna låta henne somna in utan att gjort allt jag kan. Kosta vad det kosta vill, hon kan inte ersättas med pengar och jag tänker inte låta pengar hindra henne från att leva. På något vis lyckas jag få fram pengar till operation, om det så ska vara att jag går gå utan kläder. Stog och tänkte imorse när jag gav djuren mat om jag gett henne de liv hon förtjänar. Jag är ju så, skyller alltid allt på mig själv! Så fruktansvärt jobbigt, men jag tror det är många här ute som känner igen sig..

Nu ska jag snart kila till bussen för att köpa lite mer koksalt att tvätta med, och handsprit att hålla oss rena när vi är och pillar med bölden så hon inte får in mer bakterier. Sen praktik!

Jo, hon lever. Jag är totalt klyven över vad jag ska göra. Hennes tandrötter i kindtänderna var något förväxta, dock inget akut. Men en varböld hade bildats som tömdes (ingen trevlig syn eller doft). Hon är pigg som en nötkärna annars och äter utan några som helst konstigheter. Så nu ska hon gå på Baytril samt smärtstillande i 10 dagar. Om bölden inte är helt borta med hjälp av antibiotikan måste man operera henne. Det är där jag är klyven. För det kan ju bli så att de växer fort och kommer bli värre och värre rätt fort. Eller så växer de jättelångsamt och det kanske räcker med en operation bara för att få bort bölden som blivit innan hon dör av ålderdom. Men om det nu är så att de växer fort och hon bara får ondare och ondare efter operationen, vad är rätt för henne. Hon är som sagt pigg och då har jag inte hjärta att ta bort henne. Efter ett lååångt samtal med underbara Sara så har jag fått lite ordning på huvudet. Jag vill ge henne kuren med antibiotika, det kaaan ju hända att den försvinner med hjälp av den. Annars operera en gång. Om hon sedan blir värre igen får jag överväga hur läget är då. Men först göra allt jag kan innan man tar henne ur livet. För jag vet hur jag är, jag kommer ångra mig om jag tar bort henne innan operation. Eftersom hon är i så bra skick skulle hon förmodligen klara en operation.

Så nu går hon i en egen bur med fleece som bottenmaterial och hö knytet i gallret. Snuttan..

Min vackra Prinsessa..varför ska hon råka ut för så mycket? Men hon har beviserligen en livsvilja hårdare än stål. Hon ger inte upp i första taget. Hennes vackra ögon gnistrar fortfarande, hon har livsvilja och lider inte! Usch..börjar bara grina.

Annars då. Praktiken går strålande. Vart akutinringd till hunddagiset på dagen idag. De är ju samma ägare som butiken så det var ju rätt lätt ordnat. Slutade där vid tre och gick till butiken då. Men en hund från dagiset som skulle till S som jobbar i butiken. Jag vill ha hund. Imorgon börjar jag 12 och tänkte springa en snabbis på stan innan och handla de sista julklapparna. Vet nästan vad jag ska ha, tre kvar. Sen måste jag spara pengar, oooom det blir operation..

Nu är det medicindags.

Psst! Fotade nyss grabbarna och tänkte passa på att göra lite reklam för dom här :)

Baileys King och Baccardi King heter dessa grabbar och kommer nog bli utmärkta för petutställning! Det de faller på ur rassynpunkt är deras färg som är rätt mörk.

Men söta och keliga som sjutton är dom ändå! :)

De är födda 14 oktober och är alltså flyttklara!

Är du intresserad, kontakta mig på brackla@hotmail.com  

kan inte låta bli att lägga ut en jag tog på Prinsessan också..

man ser knölen rätt väl...:(