Idag fyller min lilla Cindra 3 år!

Delar med mig lite bäbis bilder jag hittat på henne!

Nyfiken i en strut var hon, och är!

hennes första burkompisar, Ina och Ottilia! Se vad liten hon är!

Lillstumpan!

Där var inte pälsen lång! Minns hur mycket jag gosade med den, mitt första långhår. kunde sitta hur länge som helst med ansiktet inborrat i hennes päls!

Hon fick sig ett bad när hon kom till oss :)

Hon är bra söt! Igår köpte jag ärtskott till djuren som Cindra fick kalasa på idag. Sen har hon blivit bombad med pussar från matte också såklart!

Jag fullkomligt spritter av glädje!

Som sagt vart jag inte nöjd med mitt betyg på VG- på mitt genetikarbete. Och jag klagade lite. Läraren läste om det och höjde till ett klart VG och sa att mitt helheltsbetyg i NO ligger därför just nu på VG. Då kom ju smarta jag på att jag kan komplitera det som saknades för ett MVG. Så det ska jag göra. Det var jämnförelse. Lätt och fort gjort! Då kommer alltså NO betyget höjas till MVG. Ofattbart för mig som egentligen hatar NO :p förutom det här då. Sen till nästa. Pratade med slöjdläraren där jag höjt mig från VG till MVG!! Och i spanskan har jag fått hem uppgifter jag ska göra för att få tillbaka mitt VG.

Så om allt går som jag vill med NO:n kommer det här betyda att jag får + 35p! Alltså slutar jag med 260 av möjliga 320 poäng! Nöjdare kan jag inte bli :)

Bara för att inte alla ska sätta hjärtat i halsen då det jag skrev om mig i tidigare inlägg kanske lät värre än vad det är tänkte jag säga vad läkaren sa :) Hon tog blodtrycket och pulsen på mig, allt var perfekt där sa hon. Lyssnade på hjärtat, lungor och andning, allt bra där med. Tog ekg, allt bra där med. Vad hon kunde gissa på var en retning på lungsäcken. Som man tydligen kan få ibland. Om det inte vart värre var det ingenting jag skulle oroa mig för. Så jag ska ta det lite lugnt nu och inte tokanstränga mina lungor och hoppas på att det ger sig snart.

F.ö träffade jag min kusin som jag inte träffat på hundra år i väntrummet. Hon har fått en son för 8 månader sen som jag inte sett och fick se han på kort nu. Jisses vad söta kusinbarn jag har alltså! :p Lite lustigt var det då vi vart uppropade eftervarandra med vårat inte så värst vanliga efternamn. Folk kollade lite små skumt :p

Natten mellan den femte och sjätte maj 2005 väckte mamma mig och sa att vår första egenuppfödda hona Liselotte födde. Jag rusade upp och det ploppade ut ungar i en rasande fart. Så fort att hon inte hann ta bort hinnorna på dem. Det fick jag och mamma göra. Allra sist kom det ut två små parvlar, En på 39 och en på 46 gram. Liselotte var helt slut efter förlossningen och alla 6 ungar var ganska trötta. Nellie, som var hennes burkamrat hade tre dagar tidigare fött tre stora friska ungar så hon tog hand om fyra av Liselottes ungar lite. Men de små ungarna, Dashira och den minsta, en liten flicka jag kallade Lillskrutten tog inte Nellie hand om och de förtog inte att de skulle gå dit. Det var i början av vår uppfödning och då hade man inte de där ögonen att se som de är någon idé att försöka rädda ungarna, eller låta naturen göra sitt. Vi satt oss med varsin unge och en handduk och började värma de eftersom de inte fick vara hos någon av mammorna. Vi satt i timmar, tills Lillskrutten gav upp och somnade i min hand, i fosterställning. Mamma hade gått och lagt sig men jag klarade inte av det. Så jag tog över Dashira och fick henne att börja gå och jag minns att hon försökte snutta på mina fingrar. När hon sedan kom så långt att hon iaf låg hos de andra ungarna för att värma sig kunde jag gå och lägga mig. Liselotte vart värre och värre, vi försökte med allt vi då kunde men klarade henne inte. När ungarna var 6 dagar lämnade hon oss och hennes nu 5 ungar. Snälla Nellie fick då adoptera 5 ungar och hade plus sina egna tre, sju ungar att föda upp. Hon var en supermamma och räddade livet på alla ungarna. Men Dashira förstog aldrig att hon skulle dia då heller. Så hon är uppfödd på Baby Semp och Fortimel. Jag kommer ihåg att hon tappade all päls på mage,rygg och rumpa. Bara huvudet och tassarna som var behårade. När det var dags för ungarna att flytta hemifrån kunde jag inte släppa Dashira, för det var jag som räddat hennes liv och kommit henne så nära. Hon fick stanna. Ju längre åren gick ju mer började jag tveka på för vems skull jag räddade henne den där natten. Var det verkligen för henne eller var det för min? Hennes mage kändes ihålig på något vis men ändå åt och drack hon inte mer eller mindre än normalt. Hon var inte förstoppad eller något sånt. Men nu häromdagen när jag skulle ta upp henne hade hennes mage rasat ihop. Det rann bara ur henne. Vi gav henne bara fast mat, alltså inte vitkål och gräs. Ett tag tyckte jag det vart bättre men i söndags kväll vägrade hon röra moroten och var lös i magen igen. När jag gick upp på måndagsmorgonen hade hon somnat in. Att åka till veterinären hade resulterat samma sak. Men nu fick hon ju ändå somna in hemma där hon kände sig trygg. Det såg ut på henne som om hon dött sovandes. Vilket på ett sett känns skönt. Lägger in en bild på Dashira och hennes överlevande kullsyskon som jag tycker är väldigt söt.

Det är Dashira som står mitt i tallriken och äter.

Lite övrigt då. Jag har haft en underbar helg med min bästa vän :) Vi kom på att vi har varit väldigt dyra i drift. Restaurang fredag kväll, pizzeria lördagkväll och grekiskt restaurang söndag lunch. Jag visste att Sara var lika tokig i grekmat som jag. Och hon har sagt mycket att hon skulle vilja äta på en riktigt fin och god restaurang. Så hon fick i present av mig att äta vad hon ville, vart hon ville och hur mycket hon ville. Vi åkte alltså till greken på söndagen och åt så vi var mätta tills måndag lunch, iaf jag!

Igår morse kände jag att de gjorde som ont i lungorna när vaknade. Men det var inget jag tänkte på mer så jag åkte till skolan och när jag fick en skrattattack högg det till i lungan eller där någonstans. Men när jag lät bli att skratta kändes det inte. På kvällen började det även göra ont hela tiden och när jag la mig ner för att sova kändes det som om någon stog på bröstkorgen. Vi ringde till sjukvårdsupplysningen och pratade med dem óm de tyckte vi skulle behöva åka in på akuten. Det är verkligen inget jag önskar göra, och speciellt inte en natt. De sa att om det vart värre skulle vi åka in. Och jag skulle prova ta en alvedon utifall det var en muskel som gjorde ont. Om det inte vart någon skillnad var vi tvugna att åka in akut. Men jag tyckte det kändes bättre. Är hemma idag då jag sovit så dåligt inatt och har fortfarande lite ont. Vi har tid hos läkarn vid två. Känns så obehagligt att ha ont just där. Även om jag legat med hjärtmätare i veckor då jag är prematur och kan vara gaaanska säker på att hjärtat är friskt blir man ändå rädd. Nu tror jag inte att jag som 16 åring och äter hyffsat bra och så skulle få problem med hjärtat men. Hällre det säkra före det osäkra.

Igår anmälde jag hela min bunt till utställningen i Valbo!

Nu ska jag göra mig något att äta :)

Nu är det garanterat inte långt kvar till Sickan föder! För igår märkte mamma att hon fått mjölk och då kan det väl inte vara mer än några dagar kvar?

Jag trodde stenhårt att hon skulle föda inatt för hon betedde sig så igår kväll och det verkade som om hon hade lite sammandragningar emellanåt. Jag har beställt en creamhona med samma typ,ögon och öron som sina föräldrar. Med Sickans pälskvalitét och kanske lite bättre färg än föräldrarna. Men det är bara min önskan det. Kanske inte kan förvänta så mycket på första cream kullen. Men kul skulle det vara :) Men jag blir ju iof glad vad det än ploppar ut för något ur henne! :)

Min helg har varit hur bra som helst! I fredags åkte jag och några kompisar in till stora staden Stockholm för att möta upp Sara som kom med tåget, när vi mött upp henne och hon och jag hade kacklat färdigt om hur resan var satt vi oss på en Kina restaurang och åt. Dyrt med gott! Jag bokstavligen rullade där ifrån tror jag. När alla ätit sig mätta gick vi till Kungsan för att kolla på Rix Fm festivalen. Om någon är bra på att trängas för att komma långt fram så är det vi! Från sist till näst längst fram! ;)

Det var många bra artister och även många galna människor..Galnast var nog två spanjorer och en italienare som var på oss mycket. Lite roliga, mycket galna. När allt vad slut gick vi till slottet och "hängde" vid slottstrappan och pratade med slottsvakterna. Trodde att de var sånna som inte fick säga ett ord men dom sa faktiskt hej och frågade hur det var med oss. Sedan vart vi hämtade och gick raka vägen i säng när vi kom hem. Efter att jag och sara ätit lite vill säga..

Igår var vi ett par kompisar hemma hos mig och kollade på Eurovisionsongcontest. Heja Norge!! Tyckte den låten var bra faktiskt! :)

Och idag har jag och sara ätit på en grekiskt restaurang en bit härifrån. Hon fick i present av mig att äta ute, för hon har pratat mycket om att hon skulle vilja göra det. Så vi åt förrätt, varmrätt och efterrätt. Jag är fortfarande proppmätt! Det var hur roligt som helst och sällskapet kunde inte blivit bättre!

Sen åkte jag och mamma in för att lämna sara. Alltid lika trist att säga hejdå men det är ändå inte så långt kvar tills vi ses. Utställning på nationaldagen ju :)

När jag kom hem åkte jag till Mimmi där jag sitter nu. Efter en liten stund kom Marcus och vi kollade på en film och åt kex. Jag som redan var proppmätt. Just My Luck kollade vi på. Ganska bra, lite av en tjejfilm.

När Marcus åkte hem lånade jag och Mimmi hennes mammas kamera (hon är fotograf). Fick ett par riktigt fina men även fula kort. Men så ska det vara! Jag är då en riktig linslus och kan inte vara seriös på kort. Så är det.

Nu funderar jag på att kanske avrunda det här inlägget så jag inte sitter här hos Mimmi allt för länge och håller stackars henne vaken. Blir nog att åka hem och springa in och kolla om min creamhona har fötts! ;)

Och jag ska hälsa från Mimmi säger hon! :p

Alldeles nyss var jag inne och fixade massor hos marsvinen :)

Blandade ihop en liten gå-upp-i-vikt-och-få-mer-massa blandning till Algot, speciellt. De där små påsarna med guldigt snöre vi vann i helgen är superbra för att få massa, har fått lite Mustang Müsli av M. Så de två blandade jag ut med lite kornkross och valsade ärtor. Kommer nog göra susen! Småstädade lite i Sickans bur också då det faktiskt kan komma bebisar vilken sekund som helst nu! Jag har inte lärt mig att känna om de är öppna eller inte så det får mamma kolla när hon kommer hem. Men det är nog mysigare för ungarna att gå sina första steg i en ren bur :) Medans jag höll på där inne fick Prinsessan och Canezza vara ute ett bra tag och motionera lite granna. Kan behövas för båda två, men speciellt för P. Canezza var lite småfeg i början men när P sprungit sjuttioelva varv i rummet kom hon också igång och de började bokstavligen hoppa över allt som gick att hoppa över. Stolsben och sopskyfflar. Sötnosarna :) Sen blev det för mig att krypa och torka kisspölar..

Fick reda på reslutatet från mitt arbete idag. Är så grymt grymt besviken, inte bara på betyget utan också kommentaren! Måste prata med läraren imorgon..Dessutom har jag fått hem en IG-varning i idrott? Jag som varit med på allt och gjort allt?? Snart slut på nian. Skönt.

Sickans mage växer och växer! Jag räknade lite fel förut och istället att hon kan föda den 22:a som tidigast är det nu på onsdag! Då var det 68 dygn sedan hon sattes ihop med Zambezi. Och ju färre desto kortare tid och jag är nästan 100 på en unge. Möjligtvis två små. Om man får önska, kanske två skitfina creamhonor, så man kan ställa dem i uppfödargrupp och behålla en av dem :) Igår tyckte jag att hon blivit lite kräsen med maten så jag svängde förbi affärn på väg hem idag och köpte lite persilja och broccoli. Persiljan gav jag henne just och det åt hon med god aptit! Kan inte påstå att det är särskilt mycket i de där på förpackningarna. Vad kan det varit, fyra kvistar? och kostar typ 25 spänn! Sjukt! Tyvärr har dom inte bladpersilja i lösvikt här på vår lokala lilla Ica utan man får snällt köpa de där svindyra små förpackningarna. Men vad gör man inte för sina älsklingar? :)

Skolan idag gick super. Trodde jag skulle somna påvägen dit för gud vad jag gäspa! Pratade lite med spanskaläraren då jag inte lämnat in allt som ska in osv och inte gjort omprov. Fick hem provet så jag ska göra det hemma när jag har tid och lust. Känner att spanska för mig nu är ungefär som en grek att lära sig finska. Ungefär. Hopplöst med andra ord. Men det är bara 3 veckor kvar nu tills jag slutar nian och ska kämpa på och behålla mitt vg.

Mitt arbete om genetiska sjukdomar är jag nyfiken som sjutton på vad jag fick! Har fått höra att det var väldigt bra och jag förväntar mig nog lite mer än g iaf :) Senast på onsdag ska jag få veta reslutatet, förhoppningsvis redan imorgon!

Oh jisses vilken dag!!

Igår kväll åkte vi till Sorunda för att ställa iordning alltid inför idag. Kom hem vid 9 tiden och då skulle alla djuren badas och den sista finputsningen skulle göras. Badade även Zambezi som fick lämna sin kärlek här hemma.

Trots att både jag och mamma försov oss imorse och stänge av väckarklockorna i sömnen lyckades vi hinna till lokalen till den sagda tiden :)

Dagsns resultat då, är mega nöjd!!

Bea:

Pet: 1/9, 93p(!!!?) silver. BIS PET 5!!!

Ras: 1/3, 90p cert. BIS 5!!!

Hon håller femman hon ;)

Algot:

Pet: 3/7, 91p (!)

Helt galen dag!! Fina fina Beatrice är farlig!! Jag är så enormt glad och stolt över henne att jag är helt mållös! Nu ska vi ladda om batterierna till Valbo på Nationaldagen då Bea självklart ska med och förhoppningsvis knipa de certet som kan göra henne till Svensk Champion! Hon har redan 4 men 2 av dom gills inte. Nu känner jag att mina ögon går i kors efter en fullspäckad dag så jag ska nog dega ner mig i soffan och kolla på tv. Lägga mig tidigt så jag är någolunda människa imorgon på jobbet.

Måste faktiskt tacka Maria W också för en superduper utställning! Allting flöt på hur bra som helst! Sen alla norrortare, även om vi är få, som sliter som djur före, under och efter utställningarna.